Någon måste ju ta sig an väskornas historia!
Eftersom jag gärna ägnar mig åt reseberättelser och dessutom roat mig med att ge röst och tankar åt djur, träd och leksaker kändes det rätt att det skulle bli jag. 
 
 
 
När man väljer den typen av huvudpersoner gäller det att försöka hitta utgångspunkten för till exempel en gammal ek, en myra - eller resväska eller handväska. Det är lätt att tänka sig att det blir lite upprörd stämning när en ny och blank väska ställs in i garderoben, dessutom med fyra hjul vilket den gärna vill framhålla som det enda rätta. 
 
 
 
Bilduppslagen växlar mellan garderobsscener och scener från själva resandet.  
Vad ser en gammal resväska på sin resa till Hongkong? Andra väskor förstås. Vilka träffar dom medföljande skorna och kläderna? Det berättar texten, i det samtal som pågår inne i garderoben, medan betraktaren förflyttas till resmålet i bilden. 
 
 
 
Garderobsinvånarna har sina tydliga ursprungsformer men de behöver personliga uttryck - och då blir det roligt med ögon och munnar. Det gäller att hitta förutsättningen för det i formen - blixtlås, fickor, remmar och knappar kan justeras bara lite, så blir det en blick och ett humör.  
 
 
 
Ryggsäckarnas åkande fram o tillbaks till skolan varje dag är ett resande som kan bli ganska äventyrligt. Speciellt för alla sorters väskor är ju att dom kan ha saker i sig, till exempel i vissa fall en död groda. 
 
 
 
En verkligt långväga resenär är en gammal väska som en gång varit gul. Berättelsen om en flykt finns i bilden, i texten fortsätter garderobskonversationen och Den nya väskan kan inte låta bli att fortsätta hävda nödvändigheten av hjul.
 
 
 
Här bränner det till, Sjömanssäcken har tröttnat på hjulskrytet. Men Den nya väskan mopsar sig fortfarande och tycker Sjömanssäcken ser ut som en korv.